2 underskattade perspektiv för att få en kropp som smärtar mindre

Smärta är inte en exakt värdering av skada på kroppen utan snarare en slags homeostatisk motivation. Smärta försöker att hjälpa kroppen ta beslut för att främja återhämtning från skada eller potentiell skada. Det handlar om att kroppen försöker främja vävnader i balans för att kunna fortsatt fungera och överleva. I och med detta så kan smärta uppstå när kroppen tolkar att något är en potentiell fara för vävnader eller organismen i sin helhet. Det här systemet handlar primärt om att det finns receptorer i kroppens alla vävnader som kommunicerar med nervsystemet och hjärnan konstant. Vi kan säga att det här systemet "gissar" om det finns ett värde att ha smärta och att utgångspositionen är att det inte är det. Om tillräckligt mycket information från systemet pekar på fara så kan det uppstå smärta i kroppen.

Systemet kan inte veta exakt vilken information från vävnaderna som betyder skada. Systemet kan heller inte veta exakt vad som kommer att hända i framtiden sett till vilka potentiella påfrestningar som kommer att uppstå. Därför är smärta lite av en gissning baserat på potentiell framtida fara. För det mesta så uppstår smärta i samband med att något i vävnaden har retats igång men smärta kan också dämpas eller öka i samband med hur hela systemet tolkar situationen. På så vis handlar smärta alltid om en individ i ett psykosocialt kontext där vi inte kan lyfta ur varken fysiologiska processer i kroppen eller psykologiska processer. Allt samspelar och är lika delar verkliga i den här världen.

-----------------------------------------------------------------------------------------

Desto mer kroppens vävnader är i obalans - desto mer ökar risken att smärtsystemet reagerar

Desto mer kroppen tolkar en fara - desto mer ökar risken att smärtsystemet reagerar

Obalans kan uppstå i samband med överbelastning eller skador. Det kan också uppstå i samband med mer inflammation i kroppen. Akut inflammation kan uppstå i samband med sjukdom eller skada. Mer långvarig låggradig inflammation uppstår mer i samband med påfrestningar på hela kroppen och hälsan.

Fara handlar om allt som får kroppen att tolka situationen som negativ utefter mål att vara frisk och hel, kunna överleva eller andra potentiella personliga motivationer. Information kan ändra tolkningen till att uppskattas som mer eller mindre fara. Det här formas i stort av en feedback-loop av agerande och perception där båda påverkar varandra. Hur vi agerar påverkar i sin tur uppfattningen av kroppen och uppfattningen av kroppen påverkar också hur vi agerar.

---------------------------------------------------------------------------------------

Med båda dessa förklaringsmodellerna så inser man att smärta varken är något man bör eller bara kan ta bort många gånger. Det vi i större utsträckning vill få till är att ha en kropp som har smärta när det är en mer värdefull signal och en kropp som inte har smärta när det inte är det.

Ett sätt är att försöka leva så hälsosamt som möjligt att man har så lite långvarig inflammation som möjligt. Det underlättar för systemets gissning att ha smärta i samband med mer uttalad akut inflammation.

Ett sätt är att försöka intala systemet att det inte finns någon fara. Ett exempel skulle kunna vara att träna så hårt man kan med så lite smärta som möjligt. Att intala systemet: "shit jag klarade av allt det här utan att få så mycket smärta, jag är nog inte så skadad ändå".

Två perspektiv av ett biopsykosocialt synsätt på smärta där båda egentligen handlar om att få systemet att gissa att det inte behöver smärta.