Bedömning långvarig smärta

Jag har skrivit tidigare att långvarig smärta är lite godtyckligt definerat och defineras oftast som en smärta som kvarstår minst 3 eller 6 månader. Till det här bör vi nog addera förväntad vävnadsläkning vilket i vissa fall troligen tar längre tid än 6 månader. Långvarig smärta kontra akut smärta som "fenomen" bör nog tolkas på ett spektrum där det ena handlar om hur länge det smärtar och det andra handlar om grad av patologi med tillhörande vävnadsläkning.

Iallafall. När jag träffar en patient som fysioterapeut så är det första jag frågar mig om det finns tecken på allvarlig skada eller sjukdom som behöver hänvisas vidare. Det är väldigt sällan så är fallet och om det kan räknas bort så är min nästa fundering om smärtan förklaras väl av en tydlig enskild orsak som exempelvis trauma eller överbelastning. I dessa fall är en smärtbehandling mer av en "enkel" vävnadsbehandling och det handlar om passande nivå på aktivitet, träning tillsammans med alla andra smarta levnadsvanor för återhämtning av vävnaden.

I ganska många fall är smärtor dock inte uppenbart tydliga skador eller överbelastningar. Om detta är fallet samt att smärtan verkar kvarstå mer än någon/några veckor så är det bättre att tolka smärtan som långvarig smärta i den bemärkelsen att den påverkas av många faktorer samt att det finns risk att den blir mer kvarhållande. Dessa fall gör sig bättre med en mer omfattande bedömning av smärta för att verkligen identifiera allt som potentiellt påverkar. Jag skrev ned en mind-map-liknande lapp för att visa vad jag tycker bör vara med i en bedömning av sådana här smärtor:

Duration är viktigt för att det ger info om potentiell vävnadsläkningstid samt är en prognos över förväntad återhämtning. Har man haft smärta längre tid är det tyvärr svårare att bli av med.

Grad av patologi, dvs graden av vävnadsförändring eller skada, bör alltid vara med för att få en bättre bild av typen av smärta samt vilken behandling som passar den enskilda vävnaden bäst. Det här är oftast lätt att peka på i teorin men väldigt mycket svårare rent praktiskt. Många gånger har vi endast en klinisk presentation med smärta i ett område men utan några andra tecken på vävnadsförändringar och ibland ser vi vävnadsförändringar men som vi vet inte behöver "orsaka" smärta så som diskbråck eller förändringar i sen-strukturer.

Grad av påverkan på funktion och livet är viktig för att förstå hur patienten upplever besväret. Smärta kan vara allt från en litet hinder till en livsförändrande negativ upplevelse.

Smärtkänslighet och vad som gör smärtan bättre eller sämre är viktigt för att kunna välja strategi eller behandling och hur försiktiga vi behöver vara för att smärtsystemet inte skall retas igång alldeles för mycket. Det tenderar att vara en dålig strategi att bara köra över smärtsystemet.

Tidigare interventioner för att kunna värdera fortsatt strategi och behandling och räkna bort saker som inte fungerat.

Att värdera psykologiska faktorer är viktigt för att värdera hur dessa potentiellt påverkar smärta i sig men också för att förstå hanteringsstrategier och vad som är möjligt att försöka förändra. Vi måste utgå från hur personer fungerar, vi är inga marionettdockor som går att forma om hur som helst.

Att värdera levnadsvanor för att dessa ofta har en stor negativ och positiv påverkan på smärtor i kroppen. Desto bättre levnadsvanor, desto bättre tenderar smärta att vara.

Att värdera sociala faktorer har samma värde som att värdera psykologiska faktorer, för att se vad personer kommer ifrån och hur detta formar upplevelser samt vad som potentiellt går att ändra.

---------------------------------------------------------------------------------------

Detta kanske kan tyckas vara väldigt många saker, men smärta är också ett multifaktoriellt svårt problem att lösa. Jag tycker också att det är viktigt att inse att bedömningen bör vara så detaljerad som möjligt samtidigt som vissa faktorer inte är helt bestämda efter första mötet. Ibland förändras värderingen av patologi till exempel över tid så det är viktigt att inte fastna för mycket vid första bedömningen. Samtidigt är det också viktigt att inte fastna för mycket i att konstant leta exakta orsaken för smärta hos patienter. En stor del av långvarig smärta är att det oftast inte finns en enskild orsak. Det är bättre att spendera tid att hjälpa personer att förstå detta och att spendera tid på behandling som förhoppningsvis gör smärtan bättre med tiden.