Ett välmående system

Jag brukar tänka att den sociala delen av biopsykosocial är den mest kluriga att förklara samtidigt som, när man väl tänker på det, så känns den också ibland väldigt självklar. Det sociala stöttar och formar oss hela vägen från livets början till livets slut och kommer i mångt och mycket vara en stol del av hur mycket vi till slut uppskattade hela resan.

---

Barn som föds för tidigt har en markant ökad risk att dö tidigt och kräver mycket vård i början av livet. En fascinerande del av vårdandet av dessa barn är att sannolikheten att överleva ökar med mer fysisk närhet och beröring. Vi är sociala varelser så fort vi börjar existera. Om vi gör en snabb resa genom livet fram till livets sista år ser vi att de som generellt gjort den mest hälsosamma och mest uppskattade resan är de som haft bättre nära relationer längs vägen. Inte för att det nödvändigtvis tar bort allt i livet som är jobbigt, men att ha personer vid sin sida längs topparna och dalarna kommer att göra dalarna mindre negativa och topparna ptja.. delad glädje är väll nästan alltid dubbel glädje. En stor del av hälsa handlar verkligen inte bara om en själv utan också om de personer man delar sin tid med.

---

En annan del som vi onekligen vet är viktigt för hälsan är utmanande stressorer. Om man "skyddar" sig från allt som är jobbigt, som träning, jobbiga konversationer, utmanande jobb/plugg osv så går man dels miste om den positiva fysiologiska adapteringen som sker över tid men också säkerligen även potentialen i att ta sig framåt och utvecklas som väldigt ofta sker av "negativa" händelser. Förmågan att må dåligt över något kanske är en av de viktigaste förmågorna som styr en i livet och kanske något att hellre ha nära kontakt med än att försöka undvika. Om man får ta ett steg bakåt och tänka efter lite så tror jag egentligen inte att någon vill må bra hela tiden. Att må lite dåligt ibland har för många fördelar i sig och hur höga känns topparna egentligen om man aldrig får känna på dalarna?

---

Det här ovan är väll varken förvånande eller särskilt insiktsfullt egentligen men det är intressant att fundera över de underliggande mekanismerna till att det är så här. Ett sätt att se på det är att ett system (kroppen, huvudet, sinnet tillsammans) mår som allra bäst om vi kan få det att variera mellan utmanande stressorer och lugnande faktorer vartannat. Nervsystemet har två delar som aktiverar och minskar varandra där en del hjälper oss att få igång systemet för att ta hand om problem här och nu och ett system som hjälper oss lugna ned systemet för att ge återhämtning. Jag tror att vi ofta i rehab tänker för mycket på specifika muskler och förmågor och för lite på sådana här "större" system. Allt vi gör dagligen kommer på något sätt att påverka oss i längden och att regelbundet utmana systemet och förmågan att "slå på alla cylindrar" är en del av att få ett system att må bra. Vi vill också helst ha perioder mellan dessa utmaningar där systemet får lugna ned sig i en känsla av att allt är ganska bra precis som det är.