Ländryggssmärta 01 - Vad orsakas det av?

Mitt mål med dessa inlägg är att ge en så lättbegriplig bild som möjligt om ländryggssmärta. Tyvärr är mycket information på nätet ganska dålig. Många gånger görs förenklingar som inte stämmer eller så står fakta som vi har en ganska god grund för inte ens med. En annan sak att nämna innan inlägget är att vi idag vet att smärta är så varierat i hur det uppstår och upplevs för olika personer att skriva om ett enskilt problem/diagnos har en viss underliggande begränsning bara av att det är så. Du kommer att vara lite unik i att du är du. Det finns dock viktiga poänger i texten att ta till sig om smärta som system men också hur det fungerar med specifikt ländryggssmärta. Den enskilt viktigaste poängen jag vill få fram med de här inläggen är detta: Smärta beror på känsligheten i vävnaden och känsligheten i själva signaleringssystemet (vi kan säga smärtsystemet). Jag kommer att upprepa varför det är så flera gånger i inläggen. Jag hoppas att du har någon användning av detta och lycka till med återhämtningen!

Godartad ryggsmärta

Jag kommer i detta inlägg att skriva om orsaker till vad vi kallar för "godartad" ländryggssmärta, vilket egentligen är alla ryggsmärtor som inte har en underliggande patologi (sjukdom eller skada). Mindre än 1% av akuta ländryggssmärtor har en underliggande allvarlig patologi (1). Alltså något som är väldigt ovanligt men inte omöjligt och om man är orolig så bör man som patient söka en vårdkontakt i sådana fall. På 1177 kan du läsa om vilka symtom som kan vara tecken på allvarlig patologi (2). Vad är det då som orsaker den här godartade ländryggssmärtan? Det är faktiskt något som är svårare att svara på än vad man kan tro, iallafall om vi vill vara någorlunda rätt ute i våra svar. Vi vet idag att smärta influeras av många olika faktorer och några av dessa är mer tydliga och några har ett mindre starkt samband. Exakta mekanismerna som leder till smärta är inte helt lätta att reda ut men jag försöker förklara bilden vi har idag så gott det går i texten. Ryggsmärta är också så pass förekommande att vi idag vet att ca 80% kommer att uppleva en episod av ryggsmärta någon gång i livet (3). Alltså är det i en statistisk bemärkelse ovanligt att inte ha ryggsmärta någon gång.

Genetik, ålder och potentiell överbelastning

Först och främst - genetiken lägger själva grunden till våra förutsättningar och vi vet idag att vissa har en ärftlig ökad risk att få ländryggssmärta. Troligen beror det på att genetiken styr hållfastheten i ryggstrukturer som diskar men även att vissa personer har ett lite mer lättretat signaleringssystem för smärta (4,5). Det finns alltså en medfödd ökad "känslighet" för vissa personer att utveckla ländryggsmärta. Som patient bidrar detta med en förståelse för vad smärtan delvis beror på och vi testar inte patienter för genetik i vården angående ländryggssmärta. Man kan delvis titta på vad ens föräldrar haft för besvär och jämföra, framför allt om man har ganska liknande levnadsvanor i övrigt. Vi vet idag också att risken för ländryggsmärta ökar desto äldre man blir (6) och personer som är äldre får större funktionsnedsättning av ländryggssmärta (7). Ökad ålder och specifik genetik säger nog inte att en person måste få ländryggssmärta utan snarare att det finns en underliggande ökad risk att vävnaderna i ryggen eller smärtsystemet reagerar med smärta.

Har man varit med om en traumatisk skada (t.ex ramlat eller belastat tungt i lyft/idrott/jobb) så fungerar det att förklara smärta med en enskild orsak. Dem flesta som söker akutvård (vilket är långt ifrån alla) med ryggsmärta har utfört något form av lyft eller halkat/ramlat (8). Har man inte det så är det bättre att tänka att smärta orsakas av potentiellt många faktorer tillsammans. Den vanliga uppfattningen som finns hos både patienter och vårdgivare är att man har gjort något som har påverkat mekaniken i ryggen vilket oftast beskrivs att man har överbelastat ryggen. Detta går lite som en given sanning men faktum är att, om vi tittar på forskningen så är det inte lika tydligt. I en nyligen utförd vetenskaplig sammanställning så kunde man inte se att någon särskild fysisk belastning ökade förekomsten av ländryggssmärta (9) och en annan tidigare sammanställning kom fram till liknande slutsats (10). Om vi frågar patienter verkar det dock som att flera kan identifiera specifika triggande orsaker till smärta så som olika lyft och positioner vid fysisk belastning, fysisk aktivitet och att ha fallit eller ramlat (11). För många personer så kommer smärtan akut och i flera fall med ganska kraftig smärta – det vi kan kalla för ett ryggskott (12). Det är möjligt att vi kanske övervärderar hur stor påverkan fysisk belastning faktiskt har på smärtdebuten. De flesta förväntar sig att det finns ett samband mellan ryggsmärta och lyft till exempel men det är mer sällan personer nämner minskad sömn som orsak även om vi vet att det också ökar risken för att få ryggsmärta (13). Vi kan tänka oss att fysisk belastning påverkar men sannolikt inte som enskild orsak utan i samverkan med andra faktorer som också kan bidra med smärta.

Ryggstrukturer och smärtdebut

Det är många olika strukturer i ryggen som kan börja smärta. Exempelvis diskar, facettleder, ledband eller muskler. Det går att genom symtombild gissa vilken struktur som är påverkad (14) men det är inte helt säkert att man hamnar rätt. Smärtan är ibland lokaliserad mer till själva ryggraden och ibland mer runtomkring i muskulatur. Det kan också vara flera strukturer som smärtar samtidigt. Det är också kanske inte så viktig information som man kan tro att ta reda på exakt vad som gör ont i ryggen. Faktum är att de flesta (90%) ländryggssmärtorna är vad vi kallar för ”ospecifika ländryggssmärtor” och namnet betyder att vi inte kan identifiera den exakta strukturen som gör ont. Det positiva med ospecifik ländryggssmärta är dock att vi idag vet att smärta handlar om flera faktorer som bidrar och även om det inte går att peka på exakta strukturen som smärtar så kan vi se till helheten och alla potentiella faktorer som påverkar. En vanlig uppfattning är att det är en mekanisk orsak till att ryggen gör ont och det är inte så konstigt egentligen. Muskler och leder har en mekanisk funktion och vi kan ”relatera” till hur vi är mekaniska. Det vi vet nu för tiden dock är att strukturer som muskler och leder också är biokemiska strukturer som delvis influeras av mekanisk rörelse men också av allt annat som påverkar våra kroppar. Och faktum är att smärta ofta snarare verkar vara mer av ett biokemiskt fenomen (inflammation) än ett rent biomekaniskt. Summeringen blir så här: Du har ont i ryggen för att strukturer i ryggen har blivit känsliga och/eller att ditt smärtsystem har blivit känsligt. Känsligheten kan uppstå av flera faktorer. Delvis som en potentiell fysisk överbelastning men även andra saker som är påfrestningar för kroppen och ryggen kan bidra.

Påfrestningar på ryggen och kroppen

Enligt världshälsoorganisationen (WHO) är riskfaktorer för att få ospecifik ländryggssmärta: låg fysisk aktivitetsnivå, rökning, övervikt och hög fysisk stress i arbetet (15). Nyare forskning uppger att dessa samband samt sömnbrist är så starka att de genuint orsakar ospecifik ländryggssmärta (16–18). En sammanställning gällande risken att få ländryggssmärta för första gången såg liknande riskfaktorer men bedömde också att många faktorer var inkonsekvent bidragande till den grad att någon exakt slutsats om vilka som har en ökad risk för att få ländryggssmärta inte går att göra (19). Riskökningarna är också ganska små för varje enskild riskfaktor. Om vi breddar perspektivet på smärta lite ser vi generellt liknande riskfaktorer när vi tittar på varför personer får långvarig smärta (smärta som kvarstår mer än 3 månader) (20). Varför går det att anta att dessa faktorer ändå har en påverkan? Ett av svaren verkar vara att påfrestande faktorer på kroppen och hälsan ger en grad av inflammation i kroppen. Vi ser mer inflammation hos personer som har ländryggssmärta (21) och bland dem som har en kvarstående långvarig smärta (22). Mer specifikt verkar det handla om vad vi kallar för ”metabol hälsa” vilket enkelt förklarat är när energi- och cirkulationssystemet blir lite sjukligt vilket sker i samband med att en person äter för mycket kalorier (och lägger på sig övervikt i form av fett), äter mer näringsfattig mat och varken tränar eller rör sig särskilt mycket. Med tiden blir det ”metabola systemet” förändrat i en riktning som ger mer inflammation och sjukdom. Detta kan påverka egentligen alla strukturer i kroppen och kan inverka negativt på ryggen (23). Åldrande är också en faktor till att kroppen blir lite inflammerad (24,25). Kan vi se detta som enskilda orsaker till ryggsmärta? Nej det är nog en förenkling som kanske inte håller. Ett bra sätt att se på det är att tänka att desto fler påfrestande negativa faktorer som finns – desto större risk att ryggen gör ont. Potentiella negativa faktorer listas här nedanför:

•               Ärftlig ökad förutsättning att få ryggsmärta

•               Skada/förändring i vävnaden

•               Stress och fysiskt ansträngande jobb/vardag

•               Eventuell överbelastning (gjort mer fysiskt arbete än vad ryggen tolererar)

•               Övervikt

•               Metabol ohälsa

•               Brist på fysisk aktivitet och träning

•               Brist på sömn

•               Långvarig stress och nedsatt psykologiskt mående (så som depression, ångest PTSD)

  
  

Det är rimligt att anta att sannolikheten för smärta ökar desto fler av dessa påfrestningar som finns hos varje enskild individ. Fler påfrestningar på kroppen/systemet/ryggen ökar risken att vävnaden eller smärtsystemet blir känsligt och reagerar med smärta. Fler av dessa negativa faktorer ökar också sannolikheten att smärtan blir mer långvarig (26). Jag vill poängtera att det handlar om risk att få smärta och att vi inte kan säga exakt att avsaknad eller förekomst av faktorer helt nödvändigtvis gör att man får eller inte får smärta. En del av risken till att få ryggsmärta är nog också faktorer som vi inte vet om ännu.

Vi skall också komma ihåg att bara för att man inte lyckas identifiera en specifik vävnad i ryggen som gör ont så betyder det inte helt säkert att den inte finns. Det är inte omöjligt att en person har fått en liten skada/förändring på ryggen som läker av olika grad och som fortsatt gör att vävnaden kan vara smärtkänslig. Många sådana här förändringar är nog små och syns inte på röntgen eller magnetkamera (mer om magnetkamera senare i texten). En del av att förstå smärtan bör vara att försöka titta på ryggvävnaderna så noggrant det går men att samtidigt också förstå att helhetsbilden påverkar.

En intressant faktor att notera är att sittande faktiskt inte verkar vara så negativt för ryggsmärta som man kan tro. En systematisk granskning (27) visade att sittande i sig inte ökade risken för ryggsmärta men om man adderade faktorer som obekväma ställningar samt att personerna blev utsatta för vibrerande miljö (fordon som vibrerar) så fanns det en ökad risk. Det skulle möjligen kunna vara påfrestande för ryggen att sitta stilla under längre stunder (28) och troligen är det bra att variera position. Det finns ingen ”bästa” hållning i sittande (29). I övrigt är det nog mest givande att försöka hitta positioner som känns bra och att bryta av med lite mer rörelse så som promenad. Kroppen tenderar att må bra av rörelse och rörelsevariation.

En annan faktor som listas är nedsatt psykologiskt mående och det verkar som att det finns ett samband här åt båda hållen (30). Nedsatt psykologiskt mående ökar risken för ländryggssmärta och ländryggssmärta ökar också risken för nedsatt psykologiskt mående. Det finns evidens att specifikt depression ökar risken att få ländryggssmärta (31,32).  Att smärta får en att må sämre är kanske inte så svårt att förstå men varför nedsatt psykologiskt mående gör att man får ryggsmärta är svårare att förklara och faktum är att vi inte riktigt vet hur sambandet åt det hållet ser ut. Här skulle man kunna säga att det är påfrestande på både sinnet och kroppen med negativa psykologiska faktorer men frågan är om ett sådant påstående egentligen förklarar något. Om det nu är påfrestande så kan det nog göra att smärtsystemet blir känsligare och därför kan smärtsystemet troligen reagera i samband med någon annan ”lindrigare” händelse som orsakar ryggsmärtan.

Får man inte ryggsmärta av en skada?

När vi frågar patienter om vad de hade gjort innan de fått diskbråck så hade endast 9% utfört någon form av lyft, 26% hade gjort en icke-lyftande aktivitet och 1.5% hade varit med om ett fysiskt trauma. Övriga och majoriteten av patienter hade inte gjort någon särskild aktivitet eller belastning (33). Alltså kan ett diskbråck troligen uppstå utan någon särskild fysisk påfrestande händelse. Vi vet också att om en person nu får ett diskbråck läker det ganska väl med tiden och inte sämre oavsett om man fått det i samband med trauma och oavsett hur stort diskbråcket faktiskt är (33,34). Vi vet också att många har diskbråck och andra förändringar i ryggen utan att ha smärta (35). Vissa har fått höra att dem har slitna ryggar eller ”degenerativa förändringar” i ryggen efter att ha gjort magnetkamera-undersökning men dessa förändringar är faktiskt dåligt kopplade till att ha eller att få ryggsmärta (36–38). Förändringar i ryggen verkar vara en del av normalt åldrande och faktum är att det är svårt att skilja på en ryggskada och en åldersförändring (vissa ryggskador kan vi skilja på som till exempel kotfrakturer). Och frågan är om vi egentligen skall kalla det åldersförändringar då de största faktorerna som bidrar till förändringar på ryggen verkar vara genetik följt av orsaker vi inte vet om (och sedan en liten del påverkat av ålder och en liten del påverkat av fysisk belastning under livet) (39).

Om diskbråcket nu blir smärtsamt så verkar det bero på om det blir en inflammation vid diskbråcket eller ej (40,41). Vad gör att det blir en inflammation? Det är svårt att veta exakt men troligen beroende på om det är en mer akut skada/förändring i ryggen och beroende på hur kroppen mår i övrigt. Fler negativa faktorer på kroppen och hälsan (som metabol hälsa jag pratade om innan) gör att kroppen är lite mer inflammerad och troligen gör det att det är lättare att ryggstrukturer eller smärtsystemet blir känsligt och reagerar med smärta.

Vadå? Får man inte ryggsmärta av att lyfta tungt och vrida sig med ryggen?

Återigen ett påstående som inte är helt lätt att lista ut men jag skall försöka. Först och främst är det svårt (eller snarare omöjligt) att till exempel plocka upp något från golvet utan att böja på ryggen, även om man försöker att hålla ryggen rak och lyfter med benen (42). Det kommer att bli en viss grad av böjning i ryggen oavsett teknik. Vi ser också alla lite olika ut och får lite olika lyftteknik på grund av det (43). Vi kan med olika lyftteknik välja lite vart belastningen läggs och lyft när en person försöker hålla ryggen mindre böjd gör t.ex. att höfterna får jobba mer (44) vilket också är en teknik som många har när dem kör marklyft på gymmet till exempel. När vi mäter hur ländryggen rör sig hos folk som är duktiga på att köra knäböj och marklyft så ser vi dock att ryggen rör sig ganska mycket i en framåtböjning (45) och det finns också forskning som visar att man faktiskt är lite starkare i ett lyft om man har lite böjd rygg istället för att försöka räta ut ryggen (46).

Olika positioner lägger belastningen lite olika på ryggraden men det skiljer sig inte så mycket om man lyfter med lite böjd eller mer svankad rygg (47) En annan sak att ta i beaktning är att vi människor rör oss ganska dynamisk och står ofta inte på samma sätt med ryggen hela tiden. När forskare försökte mäta hållningen i ryggen hos personer så fann dom att personer ändrar sin hållning i stående ofta. Så pass mycket att vi nog inte kan säga att en person har en specifik hållning (48). Och om vi ändå tänker oss att vi kan mäta och skilja på hållningar så verkar ändå ingen specifik hållning kunna säga om det ger ökad risk för smärta ändå (29). I en sammanställning från 2020 så sågs det heller ingen ökad risk för ryggsmärta om personer lyfter med mer böjd rygg och det som sågs var faktiskt att personerna som hade ryggsmärta lyfte med lite mindre böjd rygg än personer som inte hade smärta (49).

Som ni märker så finns det en del tecken på att böjd rygg kanske inte är en så stor bov ändå. Och som tidigare nämnt är det på det stora hela också svårt (eller omöjligt) att till exempel plocka upp något från golvet utan att böja på ryggen, även om man försöker att hålla ryggen rak och lyfter med benen.

En annan del av det här är också att det är svårt att bedöma särskilt noggrant vart och hur mycket rörelsen tas ut i ryggen när någon gör en böjning framåt som i till exempel knäböj eller marklyft. Även om personer försöker räta på ryggen så tas det ut mer rörelse i ryggraden än vad det ser ut som (50). Så det är både svårt att säga om det spelar roll hur man har ryggen vid lyft och det är svårt att faktiskt också se hur segmenten i ryggen rör sig vid lyft i detalj. När en forskargrupp tittade på 8 styrkelyftare som tränar tungt med både knäböj och marklyft så såg man ingen skillnad i rörelseförmågan och hur ryggarna faktiskt såg ut på magnetkamera-undersökning bland dem som hade ont i ryggen och dem som inte hade ont i ryggen (51). Det är svårt att säga om det finns ett ”rätt” sätt att röra sig på.

Påståenden om att lyft och/eller vridningar ger skada på ryggen kommer ifrån flertalet biomekanik-studier där forskare har tittat på vad som händer om man tar ut ryggraden från döda djur eller människor och utsätter detta för påfrestningar. Ett ryggradssegment från grisar utsattes i en studie 2001 för böjningar framåt och bakåt (med mer eller mindre kompressionskrafter) flera tusen gånger och med tiden uppstod gradvis ökade skador på diskarna (och även kotorna). En annan studie från 2007 använde segment från människor där de såg att böjning framåt samt sidoböjningar under kompressionskrafter skapade mest stress på diskarna och att en kombination av dessa rörelser ger störst risk för skada (52). En annan forskargrupp undersökte segment från får och såg att diskar kan skadas i både böjd och neutral position om själva trycket i disken ökar (53,54). Att diskar skadas genom en kombination av böjning och kompression var något en annan studie (segment från får) också kom fram till (55). Två studier (segment från får) har visat att det är just kombinationen av rörelser i framåtböjning, sidoböjning, rotation tillsammans med en kompression som ökar risken mest för att skada disken (56,57). En senare studie (segment från får) visade att risken för skada på disken vid kombinerad rörelse var större om det fanns en tidigare defekt i disken (58).

Det verkar skilja sig hur lätt en skada uppstår på disken bland de olika testade proven, alltså att det kan finnas en individuell skillnad i hur lätt en skada uppstår. Detta gäller som jag nämnt tidigare troligen på människor också, vissa har en ökad risk att få ett diskbråck. Dessa studier visar också gemensamt att diskbråck verkar vara en skada som utvecklas med tiden tills ”bägaren rinner över” och en mer uttalad skada/smärtreaktion uppstår. I övrigt är det svårt att säga hur överförbart allt det här är på levande människor som har återhämtningsförmåga, kan vila emellanåt och har ett aktivt smärtsystem som kan skydda mot potentiell skadliga rörelser. Om man skall ta det säkra före det osäkra så kan det kanske vara bra att försöka undvika kombinerade böjningar och vridningar i moment som också innebär mer eller mindre tunga lyft. I övrig vardagsbelastning så är det nog bättre att försöka röra sig så avslappnat och bekvämt som möjligt. Sett till träningsbelastning så finns det fynd som tyder på att diskar anpassar sig och blir starkare med tiden genom att öka belastning i lagom takt med god återhämtning mellan belastning (59,60). Det skall också nämnas att diskbråck uppskattas stå för bara ca 3-5% av alla ryggsmärtor (61).

Många olika faktorer samverkar till att en person får ryggsmärta och troligen varierar orsaker från person till person. Som nämnt innan så handlar det om att vävnaden i ryggen eller i systemet har retats i gång och blivit smärtkänsliga och detta kräver inte alltid att det är en tydlig strukturell skada. En smärtretning kan bero på en mindre strukturell förändring/skada eller en liten ”kemisk” retning som vi kan kalla inflammation. Många gånger kommer det inte synas något på en magnetkamera och om det syns något så är det ändå svårt att veta om det som syns är det som smärtar.

Förloppet ländryggssmärta

Vi vet idag att det skiljer sig ganska mycket från person till person hur lång tid det tar att återhämta sig från ländryggssmärta. Ungefär en tredjedel återhämtar sig redan efter 2 veckor, ungefär en tredjedel har återhämtat sig efter 12 veckor och resterande tredjedel har en långsammare återhämtning (62). Samtidigt som också ca 2/3 har kvarstående intermittent eller ihållande smärta ett år efter debut (63). På så här vis verkar ryggsmärta för många personer vara mer av ett ihållande och återkommande problem än vad man kan få uppfattningen om i vissa informationskällor. Ibland kan vi tänka oss att läkningsperioden för ryggsmärta kan kräva flera månader och inte sällan 6-12 månader vid t.ex. ett diskbråck. Som drabbad behöver man inte bli för orolig om man tycker att det går lite sakta. Många gånger är graden av smärta en dålig indikation på graden av skada och faktum är att vi kanske inte bör se så många ryggsmärtor som skador egentligen. Skador och vävnadsläkning passar bra när vi har en tydlig skada eller trauma vilket vi ofta inte har på ryggsmärtor. Ryggsmärtor förklaras nog bättre av en vävnadsretning eller retning i smärtsystemet. Något har blivit retat till en gräns att ”bägaren är full” och smärtsystemet har reagerat.

Personer som har varit mer fysiskt aktiva innan de fått ländryggssmärta verkar återhämta sig bättre och man har också lite minskad risk att få ländryggssmärta genom att vara mer fysiskt aktiv (64,65). Att vara mer inaktiv efter man fått ländryggssmärta kunde de i samma studie inte se att det påverkade återhämtningen sämre (65).

När smärtan kvarstår och upplevs de flesta dagar över 3 eller 6 månader så brukar vi kalla smärtan långvarig. Först kan man fråga sig om läkningsperioden borde vara lite längre än så och det kan den som sagt troligen vara. I vissa fall ser vi dock att personer har en kvarstående smärta även efter perioden som vävnaden borde ha läkt på. När vi kallar något "långvarig smärta" kan vi säga att vävnaden i ryggen eller smärtsystemet har en kvarstående känslighet. Vad som gör att det blir så här för vissa personer vet vi inte exakt. Det mönster som går att se är att de faktorerna jag listade ovan, som gör att smärtsystemet kan börja reagera, är samma faktorer som ökar risken att smärtan också blir ihållande (66).

Om vi följer personer med ihållande långvarig smärta ser vi ofta att smärtan ter sig ganska liknande över tid. I en studie (67) sågs det att personer som hade lite smärta ett år hade lite smärta 5 år senare och personer som hade stark smärta hade stark smärta även 5 år senare. I en annan studie (68) som följde personer efter strukturerad rehab, där de fick hjälp av psykolog, fysioterapeut och arbetsterapeut, sågs det att smärtan var något mindre efter behandling och även var smärtan något mindre vid uppföljning både 4 och 15 år efter rehabiliteringen. En liknande studie såg samma resultat vid uppföljning 10 år efter utförd rehabilitering (69). Rehabilitering kan alltså göra att man blir bättre i sina besvär. Att ha långvarig smärta och bli helt smärtfri är något vi sällan ser.

Summering

Som ni förstår nu i slutet av texten så är det svårt att faktiskt säga exakt varför någon får smärta i ländryggen. Det går egentligen säga att det finns en viss risk att få ont i ryggen för alla personer hela tiden och att risken verkar öka något med åldern samt olika påfrestningar på ryggen och kroppen. Vi kan säga att ryggen är svår att skada men till synes lätt att ”reta”. Ska man försöka minska risken handlar det troligen om att få kroppen att vara så stark och må så bra som möjligt. Det gör att vävnaderna i ryggen blir tåliga och att smärtsystemet blir svårt att reta i gång. Hur skall man göra för att uppnå det? Genom att helst träna regelbundet, få in tillräckligt med sömn, inte röka eller dricka alkohol, försöka att inte ha för mycket fettmassa på kroppen. Det som får kroppen att må bra får också ryggen att må bra helt enkelt. Helheten påverkar och en potentiell överbelastning eller skada kan vara en del av problemet också. Utförligare text om behandling kommer att komma i del 3. För att del 3 skall bli så lätt att förstå som möjligt så kommer först en del 2 där jag försöker förklara varför det är svårt att säga att vissa saker är bra eller dåliga för ryggen. Hur missvisande information kan vara mer svart-vit än hur verkligheten ser ut och hur vissa tolkningar kan skapa onödigt mycket oro. En del information på nätet och av vårdpersonal skapar oro över saker som man kanske inte behöver vara orolig över och missar andra faktorer där oro kanske är en normal reaktion på smärta. Del 2 kommer att handla om: Det svåra med att säga att något är bra eller dåligt för ryggen

1. Prevalence of and screening for serious spinal pathology in patients presenting to primary care settings with acute low back pain - PubMed [Internet]. [citerad 11 oktober 2024]. Tillgänglig vid: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/19790051/

2. 1177 [Internet]. [citerad 11 oktober 2024]. Ont i ryggen. Tillgänglig vid: https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/skelett-leder-och-muskler/rygg-och-nacke/ont-i-ryggen/

3. Rubin DI. Epidemiology and risk factors for spine pain. Neurol Clin. maj 2007;25(2):353–71.

4. Ravichandran D, Pillai J, Krishnamurthy K. Genetics of intervertebral disc disease: A review. Clin Anat N Y N. januari 2022;35(1):116–20.

5. Freidin MB, Tsepilov YA, Palmer M, Karssen LC, Suri P, Aulchenko YS, m.fl. Insight into the genetic architecture of back pain and its risk factors from a study of 509,000 individuals. Pain. juni 2019;160(6):1361–73.

6. Wu A, March L, Zheng X, Huang J, Wang X, Zhao J, m.fl. Global low back pain prevalence and years lived with disability from 1990 to 2017: estimates from the Global Burden of Disease Study 2017. Ann Transl Med. mars 2020;8(6):299.

7. Jarvik JG, Comstock BA, Heagerty PJ, Turner JA, Sullivan SD, Shi X, m.fl. Back pain in seniors: the Back pain Outcomes using Longitudinal Data (BOLD) cohort baseline data. BMC Musculoskelet Disord. 23 april 2014;15(1):134.

8. Waterman BR, Belmont PJ, Schoenfeld AJ. Low back pain in the United States: incidence and risk factors for presentation in the emergency setting. Spine J. 01 januari 2012;12(1):63–70.

9. de Bruin LJE, Hoegh M, Greve C, Reneman MF. Insufficient Evidence for Load as the Primary Cause of Nonspecific (Chronic) Low Back Pain. A Scoping Review. J Orthop Sports Phys Ther. mars 2024;54(3):176–89.

10. Wai EK, Roffey DM, Bishop P, Kwon BK, Dagenais S. Causal assessment of occupational bending or twisting and low back pain: results of a systematic review. Spine J Off J North Am Spine Soc. januari 2010;10(1):76–88.

11. Parreira P do CS, Maher CG, Latimer J, Steffens D, Blyth F, Li Q, m.fl. Can patients identify what triggers their back pain? Secondary analysis of a case-crossover study. Pain. 01 juni 2015;156(10):1913.

12. Henschke N, Maher CG, Refshauge KM, Herbert RD, Cumming RG, Bleasel J, m.fl. Characteristics of patients with acute low back pain presenting to primary care in Australia. Clin J Pain. januari 2009;25(1):5–11.

13. Luo G, Yao Y, Tao J, Wang T, Yan M. Causal association of sleep disturbances and low back pain: A bidirectional two-sample Mendelian randomization study. Front Neurosci [Internet]. 02 december 2022 [citerad 11 november 2024];16. Tillgänglig vid: https://www.frontiersin.org/journals/neuroscience/articles/10.3389/fnins.2022.1074605/full

14. Petersen T, Laslett M, Juhl C. Clinical classification in low back pain: best-evidence diagnostic rules based on systematic reviews. BMC Musculoskelet Disord. 12 maj 2017;18(1):188.

15. Low back pain [Internet]. [citerad 11 oktober 2024]. Tillgänglig vid: https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/low-back-pain

16. Morelhão PK, Gobbi C, Christofaro DGD, Damato TM, Grande GD, Frange C, m.fl. Bidirectional Association Between Sleep Quality and Low Back Pain in Older Adults: A Longitudinal Observational Study. Arch Phys Med Rehabil. augusti 2022;103(8):1558–64.

17. Shiri R, Falah-Hassani K, Heliövaara M, Solovieva S, Amiri S, Lallukka T, m.fl. Risk Factors for Low Back Pain: A Population-Based Longitudinal Study. Arthritis Care Res. februari 2019;71(2):290–9.

18. Guan J, Liu T, Gao G, Yang K, Liang H. Associations between lifestyle-related risk factors and back pain: a systematic review and meta-analysis of Mendelian randomization studies. BMC Musculoskelet Disord. 01 augusti 2024;25:612.

19. Taylor JB, Goode AP, George SZ, Cook CE. Incidence and risk factors for first-time incident low back pain: a systematic review and meta-analysis. Spine J. 01 oktober 2014;14(10):2299–319.

20. Mills SEE, Nicolson KP, Smith BH. Chronic pain: a review of its epidemiology and associated factors in population-based studies. BJA Br J Anaesth. augusti 2019;123(2):e273–83.

21. Tarabeih N, Kalinkovich A, Shalata A, Cherny SS, Livshits G. Deciphering the Causal Relationships Between Low Back Pain Complications, Metabolic Factors, and Comorbidities. J Pain Res. 2022;15:215–27.

22. Farrell SF, Armfield NR, Cabot PJ, Elphinston RA, Gray P, Minhas G, m.fl. C-Reactive Protein (CRP) is Associated With Chronic Pain Independently of Biopsychosocial Factors. J Pain. februari 2024;25(2):476–96.

23. Perera RS, Chen L, Ferreira ML, Arden NK, Radojčić MR, Kluzek S. Age- and sex-specific effects of obesity, metabolic syndrome and its components on back pain: The English Longitudinal Study of Ageing. Joint Bone Spine. 01 oktober 2022;89(5):105366.

24. Ferrucci L, Fabbri E. Inflammageing: chronic inflammation in ageing, cardiovascular disease, and frailty. Nat Rev Cardiol. september 2018;15(9):505–22.

25. Li X, Li C, Zhang W, Wang Y, Qian P, Huang H. Inflammation and aging: signaling pathways and intervention therapies. Signal Transduct Target Ther. 08 juni 2023;8(1):1–29.

26. Maher C, Underwood M, Buchbinder R. Non-specific low back pain. The Lancet. 18 februari 2017;389(10070):736–47.

27. Lis AM, Black KM, Korn H, Nordin M. Association between sitting and occupational LBP. Eur Spine J Off Publ Eur Spine Soc Eur Spinal Deform Soc Eur Sect Cerv Spine Res Soc. februari 2007;16(2):283–98.

28. Bontrup C, Taylor WR, Fliesser M, Visscher R, Green T, Wippert PM, m.fl. Low back pain and its relationship with sitting behaviour among sedentary office workers. Appl Ergon. november 2019;81:102894.

29. Swain CTV, Pan F, Owen PJ, Schmidt H, Belavy DL. No consensus on causality of spine postures or physical exposure and low back pain: A systematic review of systematic reviews. J Biomech. 26 mars 2020;102:109312.

30. Linton SJ. Do psychological factors increase the risk for back pain in the general population in both a cross-sectional and prospective analysis? Eur J Pain Lond Engl. augusti 2005;9(4):355–61.

31. Jarvik JG, Hollingworth W, Heagerty PJ, Haynor DR, Boyko EJ, Deyo RA. Three-year incidence of low back pain in an initially asymptomatic cohort: clinical and imaging risk factors. Spine. 01 juli 2005;30(13):1541–8; discussion 1549.

32. Carroll LJ, Cassidy JD, Côté P. Depression as a risk factor for onset of an episode of troublesome neck and low back pain. Pain. januari 2004;107(1–2):134–9.

33. P S, Dj H, C J, C H, J L, E P, m.fl. Inciting events associated with lumbar disc herniation. Spine J Off J North Am Spine Soc [Internet]. maj 2010 [citerad 11 oktober 2024];10(5). Tillgänglig vid: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/20347617/

34. Benson R, Tavares S, Robertson S, Sharp R, Marshall R. Conservatively treated massive prolapsed discs: a 7-year follow-up. Ann R Coll Surg Engl. mars 2010;92(2):147–53.

35. Brinjikji W, Luetmer PH, Comstock B, Bresnahan BW, Chen LE, Deyo RA, m.fl. Systematic literature review of imaging features of spinal degeneration in asymptomatic populations. AJNR Am J Neuroradiol. april 2015;36(4):811–6.

36. Kasch R, Truthmann J, Hancock MJ, Maher CG, Otto M, Nell C, m.fl. Association of Lumbar MRI Findings with Current and Future Back Pain in a Population-based Cohort Study. Spine. 01 februari 2022;47(3):201–11.

37. Chiu AP, Lesnak J, Gabriel K, Price TJ, Arendt-Nielsen L, Bobos P, m.fl. Human molecular mechanisms of discogenic low back pain: A scoping review. J Pain. 05 oktober 2024;104693.

38. Kim HJ, Suh BG, Lee DB, Lee GW, Kim DW, Kang KT, m.fl. The influence of pain sensitivity on the symptom severity in patients with lumbar spinal stenosis. Pain Physician. 2013;16(2):135–44.

39. Battié MC, Videman T, Kaprio J, Gibbons LE, Gill K, Manninen H, m.fl. The Twin Spine Study: contributions to a changing view of disc degeneration. Spine J Off J North Am Spine Soc. 2009;9(1):47–59.

40. Chen X, Wang W, Cui P, Li Y, Lu S. Evidence of MRI image features and inflammatory biomarkers association with low back pain in patients with lumbar disc herniation. Spine J Off J North Am Spine Soc. juli 2024;24(7):1192–201.

41. Yang H, Liu H, Li Z, Zhang K, Wang J, Wang H, m.fl. Low back pain associated with lumbar disc herniation: role of moderately degenerative disc and annulus fibrous tears. Int J Clin Exp Med. 2015;8(2):1634–44.

42. Dolan P, Adams MA. Recent advances in lumbar spinal mechanics and their significance for modelling. Clin Biomech. 01 januari 2001;16:S8–16.

43. Pavlova AV, Meakin JR, Cooper K, Barr RJ, Aspden RM. Variation in lifting kinematics related to individual intrinsic lumbar curvature: an investigation in healthy adults. BMJ Open Sport Exerc Med. 2018;4(1):e000374.

44. Carnegie DR, Hirsch SM, A. C. Beach T, Howarth SJ. Restricting lumbar spine flexion redistributes and changes total mechanical energy expenditure during lifting. J Biomech. 01 maj 2024;168:112132.

45. Edington C 1990. Lumbar spine kinematics and kinetics during heavy barbell squat and deadlift variations. 27 april 2018 [citerad 12 november 2024]; Tillgänglig vid: http://hdl.handle.net/10388/8539

46. Mawston G, Holder L, O’Sullivan P, Boocock M. Flexed lumbar spine postures are associated with greater strength and efficiency than lordotic postures during a maximal lift in pain-free individuals. Gait Posture. maj 2021;86:245–50.

47. Khoddam-Khorasani P, Arjmand N, Shirazi-Adl A. Effect of changes in the lumbar posture in lifting on trunk muscle and spinal loads: A combined in vivo, musculoskeletal, and finite element model study. J Biomech. 07 maj 2020;104:109728.

48. Schmidt H, Bashkuev M, Weerts J, Graichen F, Altenscheidt J, Maier C, m.fl. How do we stand? Variations during repeated standing phases of asymptomatic subjects and low back pain patients. J Biomech. 21 mars 2018;70:67–76.

49. Saraceni N, Kent P, Ng L, Campbell A, Straker L, O’Sullivan P. To Flex or Not to Flex? Is There a Relationship Between Lumbar Spine Flexion During Lifting and Low Back Pain? A Systematic Review With Meta-analysis. J Orthop Sports Phys Ther. mars 2020;50(3):121–30.

50. Holder L. The Effect of Lumbar Posture and Pelvis Fixation on Back Extensor Torque and Paravertebral Muscle Activation [Internet]. Auckland University of Technology; 2013 [citerad 05 november 2024]. Tillgänglig vid: https://hdl.handle.net/10292/7204

51. Aasa U, Berglund L. A descriptive analysis of functional impairments and patho-anatomical findings in eight powerlifters. J Sports Med Phys Fitness. april 2020;60(4):582–93.

52. Costi JJ, Stokes IA, Gardner-Morse M, Laible JP, Scoffone HM, Iatridis JC. Direct measurement of intervertebral disc maximum shear strain in six degrees of freedom: motions that place disc tissue at risk of injury. J Biomech. 2007;40(11):2457–66.

53. Veres SP, Robertson PA, Broom ND. The morphology of acute disc herniation: a clinically relevant model defining the role of flexion. Spine. 01 oktober 2009;34(21):2288–96.

54. Veres SP, Robertson PA, Broom ND. ISSLS prize winner: how loading rate influences disc failure mechanics: a microstructural assessment of internal disruption. Spine. 01 oktober 2010;35(21):1897–908.

55. Wade KR, Robertson PA, Thambyah A, Broom ND. How healthy discs herniate: a biomechanical and microstructural study investigating the combined effects of compression rate and flexion. Spine. 01 juni 2014;39(13):1018–28.

56. Wilke HJ, Kienle A, Maile S, Rasche V, Berger-Roscher N. A new dynamic six degrees of freedom disc-loading simulator allows to provoke disc damage and herniation. Eur Spine J Off Publ Eur Spine Soc Eur Spinal Deform Soc Eur Sect Cerv Spine Res Soc. maj 2016;25(5):1363–72.

57. Berger-Roscher N, Casaroli G, Rasche V, Villa T, Galbusera F, Wilke HJ. Influence of Complex Loading Conditions on Intervertebral Disc Failure. Spine. 15 januari 2017;42(2):E78–85.

58. Wade K, Berger-Roscher N, Saggese T, Rasche V, Wilke H. How annulus defects can act as initiation sites for herniation. Eur Spine J Off Publ Eur Spine Soc Eur Spinal Deform Soc Eur Sect Cerv Spine Res Soc. juni 2022;31(6):1487–500.

59. Steele J, Bruce-Low S, Smith D, Osborne N, Thorkeldsen A. Can specific loading through exercise impart healing or regeneration of the intervertebral disc? Spine J Off J North Am Spine Soc. 01 oktober 2015;15(10):2117–21.

60. Belavý DL, Quittner MJ, Ridgers N, Ling Y, Connell D, Rantalainen T. Running exercise strengthens the intervertebral disc. Sci Rep. 19 april 2017;7(1):45975.

61. Tarulli AW, Raynor EM. Lumbosacral radiculopathy. Neurol Clin. maj 2007;25(2):387–405.

62. Downie AS, Hancock MJ, Rzewuska M, Williams CM, Lin CWC, Maher CG. Trajectories of acute low back pain: a latent class growth analysis. PAIN. januari 2016;157(1):225.

63. da C Menezes Costa L, Maher CG, Hancock MJ, McAuley JH, Herbert RD, Costa LOP. The prognosis of acute and persistent low-back pain: a meta-analysis. CMAJ Can Med Assoc J J Assoc Medicale Can. 07 augusti 2012;184(11):E613-624.

64. Alzahrani H, Mackey M, Stamatakis E, Zadro JR, Shirley D. The association between physical activity and low back pain: a systematic review and meta-analysis of observational studies. Sci Rep. 03 juni 2019;9(1):8244.

65. Lemmers GPG, Melis RJF, Hak R, de Snoo EK, Pagen S, Westert GP, m.fl. The association of physical activity and sedentary behaviour with low back pain disability trajectories: A prospective cohort study. Musculoskelet Sci Pract. 01 augusti 2024;72:102954.

66. Tanguay-Sabourin C, Fillingim M, Guglietti GV, Zare A, Parisien M, Norman J, m.fl. A prognostic risk score for development and spread of chronic pain. Nat Med. juli 2023;29(7):1821–31.

67. Chen Y, Campbell P, Strauss VY, Foster NE, Jordan KP, Dunn KM. Trajectories and predictors of the long-term course of low back pain: cohort study with 5-year follow-up. Pain. februari 2018;159(2):252–60.

68. Ochsenkuehn FR, Crispin A, Weigl MB. Chronic low back pain: a prospective study with 4 to 15 years follow-up after a multidisciplinary biopsychosocial rehabilitation program. BMC Musculoskelet Disord. 11 november 2022;23(1):977.

69. Zhuk A, Schiltenwolf M, Neubauer E. Langfristige Wirksamkeit einer multimodalen Schmerztherapie bei chronischen Rückenschmerzen. Nervenarzt. 01 maj 2018;89(5):546–51.