Långvarig smärta är inte en sak

Att kalla något för långvarig smärta säger egentligen bara att en person har en ihållande smärta som har varit under minst 3 eller 6 månader. I övrigt kanske grupperingen långvarig smärta har lika mycket gemensamt som om man skulle gruppera in folk efter benämningen "hobbys". Den gemensamma nämnaren vid smärta är en slags obehagskänsla i någon del av kroppen och för hobbys att det är något en person tycker om att lägga tid på. Långvarig smärta kan vara en hel del olika typer av problem där flera olika faktorer samverkar i olika grad. ICD 11, som är internationella kassificeringen av sjukdomar, skiljer huvudsakligen på två olika typer av långvarig smärta. Det ena är primär långvarig smärta vilket inkluderar besvär som anses ha en oklar orsak och kan ses som en komplex blandning av biologiska, psykologiska och sociala faktorer. Egentligen har alla smärtor den här komplexa blandningen då alla smärtor involverar personer men det som gör att primär smärta särskiljer sig från annan smärta är att de inte har egna uppenbara sjukdomsmönster. Det är ju inte säkert att tolkningen kommer att vara så här i framtiden, forskning kan göra att vi identifierar mer exakt vad även dessa besvär handlar om. Iallafall. Diagnoser som hör hit är exempelvis: fibromyalgi, komplext regionalt smärtsyndrom, IBS och de flesta nack- och ryggsmärtorna. Att en smärta hamnar bland primär långvarig smärta kräver att smärtorna inte förklaras bättre av någon annan diagnos vilket för oss in på den andra benämningen av långvarig smärta vilket är sekundär långvarig smärta. Hit hör smärtor som: cancer-smärta, post-kirurgisk eller post-traumatisk smärta, visceral eller muskuloskeletal smärta. Om du vill läsa mer.

Men vadå? Är inte ryggsmärta en muskuloskeletal smärta? Jo. De allra flesta ryggsmärtor är och benämns dock ospecifika i och med att vi inte kan idenfiera exakta strukturen som smärtar och därför hamnar dessa i primära långvariga smärtor. Uppdelningen blir till av hur enkelt vi kan ringa in ett uppenbart strukturellt problem eller sjukdomförlopp. Om vi hittar dessa specifika delar så kan vi helt enkelt benämna det som sekundära smärtor. Alla smärtor bör ses ur ett komplext biopsykosocialt perspektiv men vissa smärtor kan vi "ta" lite mer på än andra. Sekundära smärtor kan ses som lite mer tydligt kopplade till vävnadsproblem, nociceptisk smärta, och primära smärtor är mer kopplade till förändrade "överkänsliga" smärtsystem, nociplastisk smärta.

En nyligen utförd studie med syftet att beskriva patienter med långvarig smärta bedömde att 29% av befolkningen har det. 2/3 har primär långvarig smärta och 1/3 har sekundär långvarig smärta. De allra flesta besvären har ingen enskild sjukdoms/skade-förklaring, men de flesta uppskattas vara muskuloskeletala. De flesta med långvarig smärta har mer än en smärta. Läs mer här.

Här kan vi väll illustrera den stora utmaningen. Många långvariga smärtor går inte att härleda till en exakt orsak och oavsett hur noggrant man blir undersökt så går det inte att mäta exakt vad smärtan beror på. Och ett problem som vi inte vet varför det har uppstått är per definition också svårare att göra något åt. Något har gjort att smärtsystemet inte slutat vara aktivt och man får försöka se till alla faktorer som kan ha påverkat det. Vi kan inte förklara smärtan exakt men vi har faktiskt mycket forskning på smärta som visar generella mönster och det är alltid något. En nyligen utförd studie visade att flera ohälsosamma levnadsvanor var länkade till att ha mer stark smärta där fysisk inaktivitet var den enskilt största faktorn. Här finns det troligen mycket att göra för att bli bättre i sin smärta. Vi har också tillräckligt med forskning för att generellt veta vad som egentligen är bra levnadsvanor.

Att sova 7-8+ timmar dagligen, att äta bra, att vara fysisk aktiv, att träna styrke- och konditionsträning några gånger i veckan, att värna om sin psykologiska och sociala hälsa, att ha stress under kontroll. Allt det på pappret enkla, men i praktiken kanske svåraste att göra.

Ska man ta det ett steg längre så finns det också lite mer komplexa perspektiv och förståelse som gör att en behandling som träning troligen har effekt på flera olika sätt. Många gånger tänker personer med ryggsmärta att de ska träna sig stabilare, starkare, rörligare. Flera faktorer som troligen är svåra att ändra på medan det faktiskt finns annat som troligen är lättare att ändra. Att stimulera ryggen och kroppen till att vara i hälsosam fysiologibalans. Att träna om nervsystemet till att sluta "gissa" att kroppen behöver vara i ett smärttillstånd. Lite annan typ av problemlösning och perspektiv än den vanliga rehaben vilket verkligen verkligen behövs. Ett stort problem inom rehab är att många inte är kreativa nog på rätt sätt. Det bästa vetenskapliga synsättet är att vara kreativ nog att se mönster som andra missar utan att för den delen bli så kreativ att hjärnan trillar ut.

I nästkommande inlägg så ska jag förklara lite mer med vad jag menar med fysiologibalans och att smärta är en del av nervsystemets gissning.