Några tankar kring nociception, smärta och varför träning när man har fått artros inte har superbra effekt

C-fibrer är delar av nervsystemet som har sensorer ute i alla kroppens vävnader. Dessa skickar mest troligen konstant homeostatisk information till hjärnan för att uppdatera hjärnan (individen) om det finns något avvikande som bör uppmärksammas. Man kan jämföra det med ett virus-sökar-program på datorn som skulle vara aktivt igång konstant för att leta "farliga" filer. Det här systemet är en del av det vi kallar för nociception. Troligen fungerar det här systemet också i att det utöver att informera om potentiell skada/homeostatisk rubbning även hjälper till att reglera vävnader i viss grad. Det här sker lite i bakgrunden hela tiden även när vi inte har smärta och hjälper kroppen att hålla balans och sker troligen i ett nära samband med immunförsvaret. Det här systemet försöker alltså att hjälpa individen "att slippa ha smärta" i den mån det går. Många gånger är nog smärta något som sker i ett så kallat "bägaren-rinner-över-fenomen" där, om systemet blir aktiverat i tillräcklig grad, så känner kroppen att den inte har något annat "val" än att reagera med smärta. Och vad i sig som får bägaren att rinna över behöver inte vara någon större händelse egentligen.

På sä här vis kan vi tänka oss att risken för smärta är större ifall man har fler påfrestande faktorer på kroppen och vävnaden över tid. Det är lite påfrestande på kroppen att bara existera och åldras. Utöver det så kommer valen vi gör på daglig basis samt vad vi råkar ut för på det stora hela öka eller minska påfrestningarna i nociceptiva systemet vilket i sin tur leder till mer eller mindre sannolikhet för smärta. Råka ut för en akut skada eller sjukdom och det här systemet kickar igång lite mer akut i samband med något tydligt. Ha många påfrestningar på hälsan och dessa ackumulerar över tid till att slutligen öka risken att någon led börjar smärta.

Lite så här verkar det vara med artros. Man känner liksom inte av dessa påfrestande faktorerna och smärtsystemet kan reglera sig länge innan det blir påfrestat nog att det börjar smärta. Och har man tillräckligt många år med en livsstil som ger övervikt, inaktivitet, ingen träning, dålig sömn, rökning och alkohol osv så har man ganska mycket större risk att få artros tids nog. Och smärtan behöver inte ha orsakats av någon särskild fysisk påfrestning. Bägaren har runnit över och man har en smärtsam "sjukdomsprocess" i leden.

Det mesta tyder också tyvärr på att det inte finns så många behandlingar som är särskilt effektiva vid artros. Träning och smärtlindring hjälper till viss del men det är inga stora effekter på gruppnivå. Det som hjälper mest är nog att få kroppen, och i sin tur leden, att må så bra som möjligt. Det mesta tyder väll också på att artros snarare är något man bör försöka undvika att få från början genom precis samma förhållningssätt som ovan nämnt här för behandling av det.

Det är såklart inte fel att börja träna när man väl har fått artros. Bättre sent än aldrig. Ibland är det också så i livet att man måste gå igenom något negativt för att man liksom skall inse att man behöver ändra sina vanor. En perfekt insikt om att ta hand om sig själv lite mer resterande tid vi har på den här planeten.