Smärta är individuellt

Människor har genom biologisk och kulturell evolution mer och mer lärt sig att förstå och uttrycka sig om världen. Detta har lett till att vi benämner en viss sensation av kroppen för smärta och vi tänker i banor av att det kan uppstå av olika anledningar och inte minst genom skador eller sjukdomar. Ibland uppstår den här sensationen av kroppen utan att vi kan koppla det till något tydligt. Det som kanske mest tydligt särskiljer smärta från andra känslor av kroppen är att det är en slags obehagskänsla. Nu kan vi visserligen få andra typer av obehagskänslor i kroppen, som t.ex luftnöd eller stark hunger, och smärta tenderar att mer vara associerat med vävnadsskada, sjukdom eller vävnadsretning.

IASP definerar smärta som: ”En obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse förknippad med vävnadsskada, hot om vävnadsskada eller upplevelse som kan liknas vid denna”. En viktig del i den här definitionen är att smärta i princip upplevs som en skada oavsett om man egentligen har fått en skada. Smärta är en ganska dålig signal för att säga hur skadad kroppen faktiskt blivit och många smärtor är, som jag skrivit om tidigare, kanske inte bäst förklarade som skador utan snarare som obalans i vävnader eller smärtsystemet.

Många personer som har samma smärtdiagnoser har smärtor som på många sätt är väldigt olika. Om vi tar artros som exempel så varierar det mellan personer i hur mycket det smärtar, om det är konstant eller till och från, hur det påverkas av belastning, saker som gör det bättre eller sämre, graden av obehag, hur mycket det påverkar vardag och liv osv osv. Detsamma gäller ospecifik ländryggsmärta där det kanske är ännu mer olika då artros kan ses mer som en gemensam sjukdomsprocess och ospecifik ländryggssmärta egentligen bara uppger i vilket område som det smärtar. Det är nästan omöjligt att veta hur någon har det bara baserat på enbart en diagnos. Att det är så här handlar om att väldigt många faktorer bidrar i varierande grad till en smärtupplevelse. Hur kroppen som helhet mår, ålder, i vilken grad vävnaden är retad, hur mycket signalerna i smärtsystemet ökar och allt som har med hela systemets tolkning av situationen att göra. Hjärnan gör lite av en undermedveten tolkning där allt sett till tolkning av hot för kroppen, kontext, tidigare smärtupplevelser, kognitiva och emotionella processer samverkar till att bilda en smärtupplevelse. Hur mycket varje enskild faktor påverkar är olika från person till person.

Smärta är på så vis en subjektiv upplevelse och ingen ”sak” att hitta i kroppen. Signalerna som skickas från vävnader till hjärnan kallas därför inte för smärtsignaler utan kan snarare beskrivas som ”fara-signaler”. Och en del av smärta är ofta att fara-signalerna har ökat efter att man fått någon slags reaktion (inflammation) i vävnaden som smärtar. Dessa signaler skickas upp till ryggmärgen och slutligen hjärnan och hela den här processen kan förstärkas eller försvagas beroende på vad som tolkas som fara för balansen i systemet eller fara för kroppen. Vissa personer har mer lättretade smärtsystem där dessa processer går i gång mer utan tydliga provokationer. Allt det här tolkas av en individs kropp och hjärna (mestadels undermedvetet) vilket resulterar i en smärtupplevelse.

En viktig poäng av allt detta är att det är svårt att jämföra sin egen smärta med någon annans. Om man har ländryggssmärta och letar på nätet så kommer flera personer att påstå att en specifik övning är jättebra eller att en specifik behandling fungerat superbra för dem. Och visst kanske en viss övning/behandling kan vara relativt bra och funka för vissa men det behöver inte vara passande för alla. Man kan till viss del utgå från sin diagnos men utöver det så är det bra att förstå att många individuella faktorer ger en väldigt individuell upplevelse av smärta. Vetenskap ger oss en bild över vad och hur saker fungerar vilket måste få vara utgångspunkten även i smärtbehandling. Utöver det så handlar det dock också om att hitta vad som passar bäst för ens individuella situation.