Smärtsystemet kan lura en
- Markus Syrén
- 19 mars
- 3 min läsning
Smärta är en interoceptiv känsla där interoception kan ses som alla perceptioner av hur kroppen känns på insidan. Sinnen som syn och hörsel ger information om världen utanför, och interoceptiva förmågor som exempelvis smärta, törst och hunger ger information om världen innanför. Interoceptiva känslor kan ses som grundpelare som hjälper kroppen att fungera väl och överleva. Vi har ett konstant aktivt system där organ, vävnader, nervsystem och hjärna skickar signaler mellan varandra och totalen av det här ger upphov till olika upplevelser av kroppen.
En viktig del av det här är smärtsystemet har receptorer ute i kroppens vävnader som kan reagera på olika former av stimuli. Ofta får man lära sig att dessa receptorer har en hög tröskel och endast reagerar på skadligt stimuli men om man läser analyserna från Bud Craig eller i Bonica's management of pain så får man en inblick i ett system som troligtvis har receptorer som reagerar på stimuli ur ett spektrum där vissa receptorer har lägre tröskel i vad de reagerar på och vissa har en högre tröskel. Aktivering av dessa med lägre tröskel kan i sin tur öka känsligheten i kringliggande receptorer där de receptorer med i grunden högre tröskel kan få den sänkt. Om man studerar smärta så får man också lära sig att dessa receptorer reagerar på kemiska, mekaniska och termiska (värme/kyla) förändringar. Förenklat kan man säga att dessa receptorer värderar vävnadsbalans i kroppen. Den här balansen kan rubbas av en skada, sjukdom eller infektion men vävnadsbalansen kan mest troligen också rubbas över tid med mer påfrestande negativa faktorer.
Mer forskning tyder på att det här systemet är aktivt även när kroppen inte smärtar och att det skickas konsant information mellan vävnader och nervsystemet (hjärnan). Dessa signaler verkar också inte bara signalera information om vävnaden utan även så försöker systemet automatiskt reglera balansen. Dvs systemet kan identifiera en förändring som signaleringssystemet sedan hjälper kroppen att reglera för att återställa balansen. Av allt att döma ett komplext system där immunförsvar, blodtillförsel m.m samverkar i den här regleringen. Mer nyare forskning tyder på att signaleringen i nociceptiva systemet (smärtsystemet) är nära länkat till immunförsvaret.
En rimlig tolkning av detta är att smärta uppstår vid någon slags tröskel där detta automatiska regleringssystemet inte på egen hand lyckas tillräckligt för att återställa balansen.
Det kluriga med allt det här är att smärta av allt att döma många gånger är ett bägaren-rinner-över-fenomen där det egentligen inte har hänt särskilt mycket i vävnaden vid själva smärtdebuten. Smärta känns ofta som att det måste ha hänt något men allt som oftast ser vi inga större skador eller fel i områden som smärtar. Nu kan man ju såklart få en skada och vi bör alltid försöka värdera graden av skada. Många gånger är det nog snarare så att smärta kan ses som en slags vävnadsretning som gradvis blivit mer uttalad med tiden där kroppen klarat av att hålla smärtan borta tills en viss gräns och när den passerats har systemet helt enkelt "blivit tvunget" att smärta.
Det här är ett mönster som går att se både i klinik och forskning. Tittar vi på vävnaderna så ser vi ofta inga störra skador i områden som smärtar. Tittar vi på generella mönster i vilka som får mer smärta i kroppen så ser vi att, desto fler faktorer påfrestningar på kroppen som helhet (många faktorer som ger inflammation i kroppen), desto mer tenderar kroppen att kunna smärta. Dvs man har många faktorer som gör kroppen känslig för smärta och i den grad att ingen enskild faktor egentligen triggar igång smärtan utan det har helt enkelt blivit för mycket för systemet. Dessa faktorer ackumulerar och kommer att sätta sig i större grad i någon kroppsdel (de måste ju ta vägen någonstans) och plötsligt har man ett område i kroppen som smärtar. En studie visade att graden av inflammationsmarkörer sänker både tröskel och tolerans för smärta
En utmaning med allt det här är att det är svårt att känna belastande faktorer på smärtsystemet innan smärtan faktiskt kommer. Många äter för mycket och går upp i vikt utan att känna hur detta påverkar själva kemin i kroppen. Många sover för lite och vänjer sig vid det i en grad som gör att man tror att man sover tillräckligt. Även om vi också till viss del kan känna hur energin i kroppen blir bättre av bättre vanor..
Kroppen är en aktiv kemiklump som påverkas av allt vi gör med den på daglig basis. Desto mer man kan få den här kemin att må bra, desto bättre ger man sig själv förutsättningar att ha mindre smärta i kroppen. Att ha en kropp i balans och som är svår att rubba ur balans.
Comments