Våra sinnen är inte bara fönster ut mot världen

Det är lätt att få en bild av våra sinnen som formade för att vi skall kunna få en uppfattning om världen. Vi hör, ser och känner oss fram med hjälp av olika former av celler i öron, ögon och huden som i sin tur är sammankopplade till nervsystemet och hjärnan. Vi behöver kunna förstå världen omkring oss för att på bästa sätt ta oss fram.

Att våra sinnen inte ger en exakt bild av världen blir dock tydligt när vi inser att vi exempelvis inte kan se alla former av ljus, eller att det går att illustrera hur vi kan luras av exempelvis visuella eller auditiva illusioner. Att det kan bli "fel" eller att vi missar saker handlar om att våra kroppar inte har formats för att nödvändigtvis uppleva en exakt bild av verkligheten utan snarare en bild som är gynnsam för livet och överlevnad. Det här har också format ett system där sensorisk information inte bara handlar om att förstå världen runtomkring oss utan ett system som även hjälper oss hålla våra kroppar intakta och välfungerande.

Ett av de coolaste exemplena att det är så här är att vi har en typ av känselreceptor i huden som egentligen inte har med information sett till vad vi känner att göra utan handlar om social nära kontakt. De här receptorerna aktiveras och skickar vidare signaler till hjärnan vid mer långsamma smekningar över huden och är mest troligen ett system som utvecklades långt innan vi var människor. Vi ser samma typ av receptorer och system i andra primater. Systemet handlar helt enkelt om att vi är sociala varelser som tar oss fram i relationer med andra och ett av de bästa sättet att få ett system att lugna sig och må bra är vid beröring från någon annan.

Det är till och med så att, om man plockar bort en sådan här typ av nära beröring av nyfödda från föräldrar både för människor och andra primater så växer deras barn upp med stress, oro och diverse svårigheter att ta sig fram senare i livet. Det finns några studier gjorda för ett gäng år sedan, som är ganska tveksamma moraliskt, där man hos nyfödda apor bytte ut föräldrarna mot dockor och såg hur dessa barn inte alls hade samma välmående och positiva utveckling tidigt i livet.

Från Robert Sapolskys "Why zebras don't get ulcers"

Ett system som inte är format för att förstå världen utan som en slags hjälp för att kunna vara i balans och må bra.

En annan cool grej är att vi verkar ha ett liknande system fast för olika typer av lugna ljudmelodier som reagerar i sensorer i öronen. Forskare tror att detta kan ha utvecklats för att det går att påverka flera personer samtidigt än vad som går att göra med fysisk beröring och att detta är det här typiska vaggande melodierna föräldrar verkar lite instinktivt göra. Och att det här på sätt och vis utvecklat att vi kan få lite samma lugnande känsla i kroppen av att lyssna på stämningsfull musik.